Dusch och fika!

Nu tänkte jag försöka mig på ett kort inlägg vilket jag inte är så bra på har jag märkt. Varje gång jag ska skriva tänker jag att det ska bli kort och lättläst men så slutar det aldrig utan jag kommer på mer saker att skriva under tiden. Innan jag skaffade en blogg trodde jag hela tiden att det var inget för mig för jag har inget att skriva och jag har ingen fantasi. T.o.m. jag har lyckats skriva, men jag ska inte ropa hej än! Jag har ju inte ledsnat än, och det är min största anledning till att jag aldrig kan avsluta något. Det är så vad det gäller allt och det gör mig så arg för jag vill också lyckas någon gång. Jag vet ju att jag misslyckas juh inte pga att jag inte kan utan bristande intresse efter ett tag. Så var det med gymnasiet, försvaret och högskolan. Någon gång vill jag också hitta just min grej! Jag tror jag vet vad det är men jag vet inte om jag har ork till det än. Det är att plugga igen. Ja jag förstår vad alla tror... att jag ska tappaintresset igen mendet är något jag har velat egentligen hela tiden från gymnasiet. Läsa vård. Ångrade nästan från början att jag valde teknik på gymnasiet men ville inte byta för att det kändes som jag hade misslyckats isf och sedan efter studenten så var det dags att välja igen. Inte valde man att läsa vård då heller! Dum som man var. Så istället kastade man bort två hela år och studielån på något man egentligen inte ville och då blev betygen som de blev också. Fast tänker man att om jag inte valt att läsa till Byggingenjör så hade jag inte flyttat till Skövde, inte träffat Jörgen och framför allt inte fått Molly! Usch vilken tanke men om jag ska vara ärlig så hade jag nog sökt sjuksköterskeprogrammet på HIS isf, och då hade jag fått min familj ändå... men så kan man inte tänka. Man ska inte tänka OM jag hade gjort det eller OM jag inte hade gjort det! Då får man bara huvudbry... Fast en sak kan jag inte låtabli att undra över och det är att om jag inte varit njursjuk hur hade mitt liv sett ut då? Jag gnäller inte, det gör jag inte för jag är väldigt tillfreds med situationen, det är jag, men man kan ändå inte sluta undra... Hade vi haft barn, hus och volvo då eller hade vi varit fullt upptagna med att jobba och inte ta vara på de få tillfällen man får i livet? En sak är jag säker på iaf. Jag hade inte skaffat barn så tidigt om jag inte kände att det var nu eller aldrig. Jag hade kanske tom inte tänkt på barn överhuvudtaget. Det kanske bara blir ett måste om man inte har något val? Jag ångrar inte Molly för allt i världen men jag undrar bara om livet hade tagit sig en annan väg om det hade varit annorlunda... Hade jag kanske inte letat efter orsaker, genvägar inom medicinen och framförallt inte läkare som säger att vi kan skaffa fler barn. Som tur är har jag ju varit i Göteborg på kvinnokliniken där och träffat en läkare, som är specialist på graviditeter med njursjuka mammor, som säger att det är fritt fram om vi planerar det med min läkare. Det är jag så glad för!!

Oj nu kom jag på villovägar igen..

Var var jag? Jo dusch var det. Vi har duschat hos svärmor och svärfar och det var såååå skönt. Ni kan aldrig ana. Man saknar verkligen dusch när man inte har någon. När man har fri tillgång till dusch tänker man inte på att man duschar varje dag eller varannan för det är bara gå dit och ställa sig. Nu däremot måste man planera sitt duschande och det är riktigt jobbigt. Packa grejjer, ringa och fråga om lov, åka iväg, duscha, packa ihop grejjerna igen och till sist åka hem. Där emellan ska man hinna med en fika också! Omständigt... Iaf är vi rena och fräscha nu igen!

Nu ska jag kolla på TV tror jag, om det nu är något bra mot all förmodan!

Förlåt,det blev ett långt ett igen! Ha Ha Ha! Fast har ni läst så här långt är det bara att gratulera! Ni överlevde...

Tjing!